Archive | July 2011

Hot on the heels

As things progress nicely with “Where’s The Harm In Dreams Disarmed” and sales are beyond expectations, we couldn’t be any happier.Vinyl version is close (by Cut City standards that could mean next year).

Also, would just like to let you know that Max’s other band, Nigth Minutes, are set to release their debut album on the 1st of August. It’s 25 minutes packed with noise, distortion and pure pop. It’s called “Grateful Depression” and you can find it right here.

Advertisements

Back from a grave…

No, not us… sorry. But here’s an interesting post on a blog we found. It’s the usual praise of our much beloved 2nd album (oh hum the satisfaction of being very modest) but the most interesting fact is the date between this one and the one below. Apparently, the one milestone in almost a year in this kid’s life is Cut City releasing another album. Loving shit! This is absolutely not us poking our funny stick at random stuff. We just didn’t know we caused such commotion. Thanks for taking the time to write those words Chris!

A Month In The Life of “Where’s The Harm In Dreams Disarmed”

Lots of love from a lot of friends and places. It’s heart-warming and we’re so happy with all the people who’ve bought the album and the nice words that have been flung our way. Thanks! You are what makes this thing happening.

It looks like a vinyl version is somewhat fathomable. We need to secure some more finances before throwing around promises but we’re close. Your patience is endearing!

Xoxo

Review: Dagensskiva.com (in swedish)

THE svanesång

Man blir ju uppgiven.

När band som Hoffmaestro kuskar land och rike runt och cashar in åtskilliga kulor på sitt buskishopkok väljer andra svenska band att lösas upp, band som har potentialen att nå ut till så många men som för alltid är dömda till ett liv under radarn. Band som, till skillnad från ovan nämnda elvamannaorkester, har en integritet stark som en hel hjord bisonoxar och melodispråk och låtstrukturer helt befriade från Adidasklädda partyn. Cut City är ett sådant band. Rättelse: Cut City var ett sådant band.

Where’s the Harm in Dreams Disarmed är bandets svanesång, en skiva där Cut City slutar med flaggan i topp. Efter att ha fört en tillvaro i skuggorna har man nu nått vägs ände och det finns något glädjande i det faktum att man här låter som mest vitala. Ingenstans hör jag spår av ett band som lagt hatten på den svärtade postpunkhyllan.

I War Drum återfinns den frenesi som präglade förra EP:n Narcissus Can Wait och The Kids at Masochism High målar upp en hotande ljudbild som hela tiden ämnar att implodera, men som sträcker på sig i hela sin fulla prakt.

Avslutande Ghost Pose – 1) Lover, 2) Drifter, 3) Floater är med sitt genomgående gitarriff en värdig avslutning. Indierock som den ska låta. Indierock som skiter i det mesta. Föredömligt. Många svenskar hade aldrig en aning om vad som fanns där precis framför dem om de bara öppnat ögonen lite.

Jag är glad över att ha fått lära känna Cut City.

Jonas Appelqvist